Allt är bara kaos just nu.. Det händer så mycket runt om mej just nu och jag pallar inte längre att bära allt inom mej så jag måste skriva av mej och detta är min blogg så jag skriver vad jag vill i den läs inte vidare om du inte tål det..
Jag gör allt här hemma och fixar och ordnar och tar hand om allt, skulle behöva lite uppskattning för det jag gör men har bara en sur och grinig kille som aldrig visar någon uppskattning what so ever.. det är kanske frustrerande och det får mej att fundera om han verkligen älskar mej så himla himla mycket som han påstår.. Jag kan inte ens lita på att han klarar av att ta hand om Thea, i förrgår så skulle han lägga henne för att sova middag (hon satt i sin gåstol just då och gnällde lite) så han tog med henne in i sovrummet och var där inne typ 10minuter och Thea skrek och skrek, så han kom ut och sa nääe jag orkar inte hon får skrika! Jag gick in till henne och för det första låg hon på ett blött lakan hela delen vid ansiktet var pissblött av saliv, för det andra var hennes blöja FULLSKITEN, och för det tredje så hade hon en bitring fastklämd i blöjan inte så konstigt att hon skrek och inte kunde sova!! Jag vart VANSINNIG på J då, för i helvete har han inte lärt sig nånting på dessa månader??? Fick lägga rejäla band på mej för att inte ge honom en rak höger vill jag lova... Karlar!! Så numera håller jag stenkoll på Thea hela tiden och låter inte J få fixa saker med henne själv, Thea ska inte behöva lida för han har noll koll! Thea är en bebis som inte kan annat än skrika för att förmedla när det är nått fel och tydligen så har inte J lärt sig att förstå några av hennes signaler..
Augusti är för övrigt en dålig månad, jag hade kunnat haft en Son som var 2år nu <3
Men tyvärr blev det inte så för hans pappa ville inte sätta honom till världen, och jag var ensamstående med tjejerna just då så det kändes inte så optimalt.. och jag fick inte vetenskapen om graviditeten förräns sent då jag var i vecka 11 när jag fick veta det, sen går gränsen vid 12veckor om man ska kunna göra en vanlig abort, men jag velade och fick tiden på sjukhuset så sent så i vecka 16 plus några dagar fick jag föda ut min son.. det är hemskt önskar ingen att genomgå det! :-( Kommer alltid ha ett tomrum i hjärtat efter honom.. <3
Jag tänker på min kära vän som kommer att få genomgå tunga saker den närmaste tiden, men du får inte ge upp gumman, det tillåter jag inte!
Min kära syster har det oxå lite svajigt just nu med lågt blodtryck och det kompliserar hennes vardag nu och jag önskar jag kunde göra mera för henne, men jag gör så gott jag kan och jag hoppas hon vet att hon alltid kan räkna med mej!
Och så kämpar jag ju dagligen med mina kilon jag ska gå ner efter graviditeten, men just nu är jag och vågen inte sams! Så igår åt jag tacos med barnen (fredagsmys i förskott) och sen lite godis på kvällen och fick sånt illamående och magknip hela natten och nu även på morgonen :-(
Och idag ska tjejerna åka till sin pappa, kommer bli tomt som alltid utan dom :-(
Suuuck...
Kärlek till dig:)
SvaraRadera